Tårar i ögonen..
Det här inlägget skriver jag med tårarna rullandes nerför mina kinder det är glädjetårar, jag lovar men det är nog inslag av nervositetstårar också. Jag jag har precis insett hur fantastiskt underbara vänner jag faktiskt har som bryr sig! Tack för det! JAG ÄLSKAR ER!!!!<3
Har aldrig haft det innan (jag tänker på mellanstadie och högstadietiden) då fanns liksom ingen där för mig mer än min familj.. och det betyder verkligen hur mycket som helst!<3
Nu har tårarna sutat rinna men det känns som om dom kommer snart igen, bloggandet för mig är en sorts terapi, som får mig att må bra. Jag blir lycklig av att skriva av mig, dela av mig med mina tankar och idéer:)
Snart kommer min underbara vän Anton och kollar på film med mig<3
Det här kommer gå bra<3
